Den första tiden när jag var sjukskriven för utmattning klarade jag inte av att vara hemma. Jag bodde själv i ett hus på landet, och tystnaden omkring mig var alltför tät, stillheten utgjorde en för stor kontrast mot den stress jag hade levt med tidigare. De första månaderna höll jag mig upptagen med att hälsa på vänner och mina syskon. Så här i efterhand har jag svårt att förstå hur jag klarade det, men där och då kändes det som det enda alternativet. Dessutom hade jag nog fortfarande ett behov av att utnyttja tiden. Passa på medan jag hade chansen. Kanske hade det varit bättre att använda den tiden till att vara stilla, men jag dömmer inte mig själv. Jag gjorde det bästa jag kunde göra just då. Jag tror att vi alltid gör det bästa vi kan, utifrån våra förutsättningar. När sedan förutsättningarna förändras kan vi göra andra val, men först då.
Mina förutsättningar förändrades på så sätt att jag blev tröttare och tröttare. Kroppen slappnade av mer och mer. Det är lätt att tro att det är den första tiden efter en sjukskrivning som är ”värst”, men så är det nog sällan. Det går inte att säga åt en person/kropp att slappna av. Jag hade sprungit hela livet så det är klart att det tog en stund att stanna. Sådana är naturlagarna. Ett drygt halvår efter att jag blev sjukskriven sa min läkare åt mig att jag måste sluta kämpa. Jag visste inte ens vad jag kämpade med, än mindre hur jag skulle sluta med det.
Jag blev tröttare och tröttare och jag orkade inte längre åka någonstans. Det enda jag orkade göra var att ligga i soffan hemma och läsa böcker. Just då orkade jag inte ens skriva någonting. Jag klarade inte av skönlitteratur – jag var alltför känslig för andra människors känslor. Istället läste jag, och har fortsatt att läsa, böcker som hjälpte mig att förstå mig själv, böcker som gav mig mer och mer förståelse för hur jag hade hamnat där i soffan, helt utan ork. Böcker som var som en hand att hålla. Kanske kan några av dem vara ett stöd även för dig:
Dark Nights of the Soul, Thomas Moore
Being Genuine – Stop Being Nice, Start Being Real, Thomas d’Ansembourg
Våga vara operfekt; Mod att vara sårbar; Rising Strong (Resa sig stark); och Braving the Wilderness (Trotsa vildmarken), Brené Brown
The Highly Sensitive Person, Elaine Aron
The Body Keeps the Score, Bessel van der Kolk
Rise Sister Rise, Rebecca Campbell
The Dance of The Dissident Daugther, Sue Monk Kidd
Women Who Run With the Wolfs, Clarissa Pinkola Estés
Wild Power – Discover the Magic of Your Menstrual Cycle and Awaken the Feminine Path to Power, Alexandra Pope och Sjanie Hugo Wurlitzer
Kring denna kropp, Stina Wollter
Vad har du läst som har hjälpt dig på vägen? Vilken/vilka bok/böcker har förändrat ditt liv? Vad fick just de böckerna dig att känna?